misssufia

McDonalds intervju idag så om ca en vecka får jag svar på om jag ska börja packa flyttlasset till syd-norge och Larvik. Så tills dess står mitt liv ganska still. Och jag gillar det inte. Att inte veta vad som händer härnäst är bland det värsta jag vet.

Mormor och jag åkte hem idag runt kl 16 efter vi gjort klart våra ärenden PLUS irriterat oss över två puckade lapp-pellar (Tjejerna kallas ju "lapp-lisor" men det var ju killar så) som på TVÅ minuter lyckas sätta på en 400 kronors bot på vindrutan´med förklarningen att vi tagit FEL parkerings automat. Vi hade inte ens sett den andra?! och spelar roll? det var ju samma pris! grr.. sånna saker gör mej så förbannad.

Men iaf.. efter en 4 timmars bilfärd med mormor vid ratten så såg jag framemot att få kliva ur bilen och stå på säker mark. Så blev inte fallet.  Det är konstigt hur det är. Hur livsglädjen går från 10 till 2 bara man passerar skylten "Kopparberg" och känslan att man faktiskt inte har mycket att hämta här gör sig påmind. Det är konstigt hur man känner sig mer ensam här än någon annanstans. Det är konstigt hur det känns som livet innanför vår bys gränser står still. Allt är ganska konstigt.

I morgon blir det en sväng till Örebro för att träffa mina tussor!