misssufia

Förra veckan bestod mest av jobb jobb och ännu mera jobb. Hade turen att få 4 hel-dagar på raken vilket innebär 11.30-23.30 med en timmes lunch. Då hade man inget liv inte. Men när pengarna börjar tryta så är det också ett måste.

Vårat party liv har gått åt skogen de senaste veckorna och i lördags gjorde vi ett försök i Camden. Allt gick på räls, jag slutade kl 8.30 kom hem till mina fulla flatmates och joinade dom med ett vinglas i högsta hugg. Vi hade för en gång bestämt innan vart vi skulle och drog raka vägen dit. Dock så tror jag att han där uppe tycker att vi borde vara på hemma plan för när vi väl hittat dit och stod i kö fick vi det tunga medelandet att de inte släppte in fler människor. Så vi tog bussen hem till en sprit fri lägenhet och hoppade besvikna i bingen.

Blåmärket är snart ett minne blått vilket är lite tråkigt då jag nu inte har någon anledning att visa upp min bakdel för vemsomhelst. Men som plåster på såren gjorde jag en lite dykning på gatan och skaffade mig ett skadat knä. En tappad tand på det här och jag skulle lätt kunnas misstas för en fräknig 5-åring som nyss tagit av stödhjulen.

Igår åkte svenska familjen med våran nya medlem och privata guide Murray, till Greenwich, gick på sjöfartsmuseum, tittade INTE på tidslijnen, drack öl och åt lite för att sedan avrunda kvällen med ost och vin framför Batman-Dark night.

Jannicke fick en karl att gråta och åter igen med i singelligan. Det tycker hon är fantastiskt för nu kan hon göra hur många starka röror hon vill. Living on the edge.