East by night

I lördags kom vi, efter mycket om och men, äntligen iväg till Fabric. Vägen dit var ett jäkla åkande för att inse att det inte var speciellt långt bort. Väl där var det trappor och dansgolv över allt och det är ett under att jag kom ut därifrån.

Innan hämtade vi upp Murran (Elins PV) på Nordic var det hände en liten olycka. Sofia trampar lite för långt ut på ett trappsteg och ramlar resterande bit. Ont ont ont men inte ska man vara klen heller. Lite in på morgon timmarna känns det som om jag har tre skinkor och det gör sjujädrans ont när man sköter till någon (eller något) detta trotts mängden alkohol i blodet. När vi klev över tröskeln till vår lya runt 6.30 drar jag ner byxorna och frågar om det syns nåt. En fråga som resulterade i ett mindre skrik. Japp, nästan hela högra skjärthalvan skiftar i de matchande färgerna lila och blå. Kunde knappt gå, sitta var knappt att tänka på och sova på magen är ett faktum. Carro tröstade mig med att jag säkert inte kommer kunna bära bikini i sommar.

Nog om röven. Jag har fått nytt jobb. Carro fixade ett åt mig på hennes jobb nu när hon ska sluta. På en restaurang/bar vif namnet Coach and horses. Hade blandade känslor när jag släppte bomben för min nuvarande manager idag men ska bli skönt med miljöombyte och nya arbetsuppgifter. Sen är det ju full tid vilket är ett stort plus.



 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0