misssufia

Men jag är inte bitter. Inte alls.

Livet rullar på som vanligt. Inga större händelser eller utsvängningar från vardagen. Fruktansvärt tråkigt och är rädd för att bli självmordsbenägen. Nej då. Så roligt ska vi inte ha det.

Somsagt. Dagarna går från början till slut och jag väntar med spänning på att det ska ramla ner en miljon i huvudet på mig eller något. Eller några hundra tusen iallafall. DÅ skulle jag ha tagit en weekend till London och bjudit med Fru Altergren, Fröken Beghold och Morsan Elin för en liten reunion. Nu behöver ni ju inte bli exalterade över det för sannoligheten att detta skulle hända är inte så stor. Tanken som räknas så ni kan ju låtsas och bara vara allmänt tacksamma.

Idag blir det besök från söder. Therese och Vickan inklusive respektive kommer och stannar till Torsdag. Inte för att jag kommer hinna se skymten av dom så mycket men vi ska iallafall sova i samma hus. WOW.

Efter lång lång tid så jag min kvinnlighet kommit tillbaka. Man kanske borde bli glad och lättad men trivdes bra i mitt okvinnliga liv.

Igår var tog jag med mig ett GANG och drog till öret. Där vi hälsade på Oskar en snabbis, träffade Annso ännu snabbare, kikade in och såg till att Plook skötte sitt arbete och avslutade med Pizza på Nobel och film hos Kaj.

Livet i Kopparberg är som en berg-o-dal-bana. Ibland är det okej och ibland olidligt. Tack gode gud för allt jobb man kan få. Som idag. Extra cash..

Ledig dag i morgon! Synd bara att man inte vet nått bra sätt att spendera kvällen såhär före ledigheten. Ska iaf ta en promenad. London-hull är envist hull så gäller att ligga i. Går dock plus-minus-noll då man är en baddare på att äta gottesaker.

I morgon gäller det Jannicke. I morgon smäller det.

Vill också önska Murran välkommen till Sverige där han sitter med Elin på en liten ö i Smögens vatten.

Om man inte var seg i huvvet innan så blir det inte bättre av denna värmen och för lite vatten. Jag gnäller inte på värmen utan mer på mitt mindre pålitliga jag.

Har kikat på en av de gamla Wallander filmerna med Jonas och hans grabbs. Ja, har man inte egna vänner får man snylta på andras. Mycket bra klippta filmer med super bra ljudeffekter. I en scen ser man tillochmed microfonen i luften. Ganska roligt faktiskt.

Jag har fått noja på nagellack. Ganska fult, ganska kul. Who cares. Living the dreeeam.

Att vara i byn är ju inte något av det västa jag vet. Det är bara att inse att folk utvandrar mest hela tiden och kvar blev jag och mitt gäng. Ett gäng som består av coola typer vid namn Sofia, Bella, Kim.. och.. ja. det var väl vi. "Fyra av fem toast, Jätte kul." Så vad gör man när 66,666....% av gänget lämnade kvar en förvirrad själ i byn och drog till Götet på Metaltown? Vad gör man när man helst av allt vill dricka sig redlös och lycklig, inte bara utan att ha någon vid sin sida utan också för att det är så sorgligt att systemet tydligen stänger innan 8 på lördagar.
Hur hög alkolist varning är det om man går till ICA, köper ett 6-pack carlsberg för att sedan sitta hemma på sitt rum (japp, bara det, tonårsrummet i herrhagen) leka "100 klubben" med sig själv och lyssna på Björn Rosenström.? Är detta helt okej? VEm har kul utan alkohol? Människor med kontroll behov som på något sätt måste vara lite halv bakom för att kunna motstå en kall bärs en varm Juni kväll.

Efter en avskedsmiddag och en sista utekväll med sambuka, jäger och grinkalas lämnade jag familjen och vårat hem och begädde mej förtvivlad och deppig till Stansted. Där försökte jag vara diskret och kom tillslut på planet för den västa två timmars flyget ever.

Världens bästa Lisa stoh och tog emot mig med öppna armar, fick första riktiga duschen på länge och deckade på soffan. Hade dock varit uppe sen 10 på måndagen så hade anledning att vara trött. Åkte sedan till kusin, träffade mamma och på fredagen grattade vi lillebror i ett regnigt Borås.

Nu är jag hemma, har börjat jobba och tycker att det mesta suger. Haha. Har problem att sova och funderar om det har att göra med tystnaden och att det inte finns någon liten Johanna att skeda med. Hoppas att man vänjer sig snart. Nu har jag bokat biljett  så till midsommar blir det att träffa min skjärtisar för ett firande i Halmstad. Hoppas på uppehåll och alkohol.

Illa maende, deprission och somnproblem. Skilsmassan ar for nara for att kunna forneka den.

Finns inget mer att saga. Klart slut.

Nu vet ju jag hur dalig jag varit pa att uppdatera min otroligt bra blogg men jag har haft bra anledningar:

1. Forra helgen akte jag med Daniel till hans hemstad Kings Lynn, halsade pa familjen och drack vin i tradgarden. 

2. Jag har i veckan varit mycket upptagen med att overleva min sista arbetsvecka och nar jag i fredags kl 23.30 hangde in min nyckel i nyckelskapet for sista gangen var gladjen stor.

3. I lordags kom vi antligen ivag till Pasha. Nagot vi snabbt drog slutsatsen att det knappast var vart 20 pund i intrade, lamnade stallet mycket fort och drog hem till Greg och Daniel for den sedervanliga efterfesten.

4. Vaknade pa golvet runt lunch i sondags, skickade Jannicke med D och D till affaren for att unna oss nagra ol. Akte till Hyde Park till eftermiddagen och hyrde en bat vilket man kan tycka var en dalig idee men vi fick hjalp och blev bogserade hem.

5. Jannicke, Sofia och Daniel slog sina kloka huvuden ihop och bestamde sig for att aka till Brighton och beachen igar dar det stundades sol, grumligt vatten och ljumet vin. "Living the dream"

Nu ska dom lediga glidarna ga och kopa kartonger sa vi kan borja packa grejor men forst ska vi nog branna lite skinn i Hyde Park. Ha en bra 2:a sommardag!

Det blev aldrig nagon korv-fest i sondags pagrund av brist pa energi. Jag och Johanna lamnade resten av familjen i Leyton, tog fel buss men kom efter 2 timmar antligen hem. Det blev en dod sondags kvall i soffan.

"Festen" blev iaf framflyttad till torsdagen sa nar jag anlande fran jobbet runt 9 sa fick jag sjalv steka pa nagra korvar med raksallad och rostad lok. Det var mumma. Pojkarna hade aven borjat mala om vaggen som fylle svinen i familjen forstort sa nu kasnke vi har en chans att fa tillbaka depositionen. Det skulle sitta fint till sommaren faktiskt.

Livet i London borjar dra mot sitt slut och nu har jag endast 4 dagar kvar att jobba. Dock dryga dagar. 11.30-11.30 varje dag utan tisdag da jag fick sluta 8. "ooooh". Men men.. slutet gott allting gott.

Idag har vi haft frukost i Hyde Park men sen forsvann solen sa jag gick hit ist. Sen ska jag hem och packa. Jovisst! Sofia har nu sagt Hej da till familjen och ska aka pa semster. Dock vet jag inte vart. Ska iaf folja med Daniel till hans hem stad och se vad det ar for liten hala. Kanske natt i stil men Kopparberg? You never know.

Jag aterkommer med uppdateringar om helgen nasta vecka nar jag antligen har gjort min sista dag! Woho.

Kladda som sveriges hejjarklack med tva sopsackar fulla med ol hoppar vi av pa fel station och far vandra till Murrays fest. Johanna tyckte inte hon var valkommen (undra varfor) men lyckades glida in tack vare Primarks gula brillor. Nu vantar vi pa natt atbart innan vi tar The walk of shame back to Marble Arch dar det stundar "korv fest". Jojjomen, mormor kom med denniskorv och normala korvbrod sa vi kan njuta av livet. Bilder fran Hatt-partyt kommer senare.

Min kropp strekar och jag tror den lagger av snart. Jag vet inte om det har att gora med dom dar vinflaskorna jag delade med Daniel igar eller att det tog 7 timmar emellan frukost och lunch idag. Slut pa energi ar det iallafall. Som mamma skulle saga: "Det ar sjalvforvallat".

Nu har jag tva heldagar var att jobba (11.30-11.30) sen blir det antligen en lugn fredag och en skon sovmorgon pa lordag. Forhoppningsvis har vi vadret pa varan sida (troligtvis inte) och kan ta tag i lite sightseen i Notting Hill efter att ha hoppat in och betalat sista hyran. Varan otroligt seriosa landlord har ju inget bankkonto dar vi kan betala in hyran sa vi ska ta ut 400 pund var i 20 lappar och aka till hans annu seriosare kontor med det i fickan. Mycket betrygande.

Pa lordag ar det Hatt party hos Australien och vi har en bra hatt idee men ingen idee vart vi skulle kunna finna 4 st vikinghjalmar. Vi m[ste nog komma pa en plan B.

Bekymmret med att frakta hem saker kvarstar utan nagra bra losningar men vi hoppas att "mormor" Elins mamma kommer med goda nyheter angaende den saken. Javisst, Murray ska traffa svarmor och han ar otroligt spand infor detta. Kanske ar Elin annu varre.

Mindre an 1 manad kvar i Brittania och mindre an tre veckor kvar inom restaurang branchen. Aldrig mer sager jag.

Efter en hård helg kom verkligheten ifatt en så sent som idag och tröttheten gör att jag  inte kommer på något finuligt att skirva. Så istället bjuder jag på lite bilder från Jannicke. (Kvinnan ärr så stolt över att hon äntligen har en kamera igen så hon tar kort var 5:e minut ungefär. Ibland oftare.) De mer eller mindre charmiga bilderna lämnar vi till fantasin.

Och till familjen Berghold som med spänning väntat på bildbevis av morden som begåtts i vårt hem kommer här en med mordapen och allt. Måste varna känsliga läsare  för stötande bild och kan säga att musen inte led så länge.

Torktumling, chokladshoppning och en filmkväll i soffan står på schemat. Over and out

Jag lever ett liv där jag räknar allt. Eller nästan allt. Jag räknar pengar jag inte har, jag räknar ner till löning, jag räknar ner timmar till rast när jag jobbar och när rasten är slut räknar jag timmar tills jag får gå hem. Och självklart räknar jag ner dagarna till helg. Jag älskar helgerna.

Vi har som sagt kommit in i en period då vi uppskattar klubbande väldigt mycket. Svänga de lurviga fredag och lördag varje vecka gärna utan att sova någonting emellan. I drog Daniel med oss på re-opening av The End (nu kallat The Den) något han glömde säga var att det var en Gayklubb trots att han lovat att nästa gång vi gick ut så skulle det bli en straight kväll. På lördagen splitrades familjen och kvar blev jag och Jannicke som ännu en gång Daniel under våra vingar. Dock hade karln glömt passet så efter en tur hem till hans place, en whiskey (blä) och taxi tur tillbaka till stan så var klockan så mycket att det ända vi kom in på var Fire. Då klockan redan var 4 så blev vi inte långvariga. Vi tog en taxi tillbaka till D, stannade på närmsta kiosk ch köpte bira som vi intog  till musik och dans fram till kl 9. Jannicke och Sofia tog en buss hem kl 13, köpte äcklig kebab, stängde ute solen och låtsades att det regnade och såg ca 5 filmer den dagen. Underbara söndag.

Pigg och allert vaknade man på den lediga måndagen och möttes av grått tråkigt London väder. Som vanligt när man tänkte ta tag i lite sevärdigheter.

Snart helg! Woha

Jo visst. Jag som alltid trott att jag är en sån där frisk och kry människa som bara är sjuk max en gång om året har haft så fel om mig själv. Nu har jag åter igen tagit till mig lite sjukdommar. Det började i måndags med att jag hade oerhört ont i kroppen för att de senaste nätterna bli feber svettiga. Inte nog med det så har halsen svullnat så jag inte ens kan svälja mitt eget saliv. För att utesluta svin influensan så drog jag mig iväg till ett av alla sjukhus i stan (Tack till Elin som-då jag knappt kan prata- ringde till ambassaden och fick närmsta sjukhus) och har nu fått någon  penciliin som förshoppningsvis börjar verka snart.

Elin fyller ett år äldre idag och blir 21, välkommen in i klubben, och fick ett playstation 2 av sin boss. Något som kommer bli en drog för oss. Om bara febern går över så kan jag ju spela Hugo hela dagarna. HA. Livet är inte över.

Vi har kommit in i besöksperioden. I fredags kom Elins Jonhatan och i lördags kom Elins Anna. I morgon kommer johannas kompisar och stannar tills på tisdag då Elins bror Anton kommer och byter av dom. Nu är det fart på torpet igen!

Jag ska nu hem och lägga mig i min nya säng (soffan) och knapra tabletter. Adjö

Solen är tillbaka till London och jag struntade återigen i den länge planerade promenaden, köpte McDonalds och träffade Jannicke i Hyde Park istället. Jobbet suger än då det fina vädret bidragit med att folk hellre tillbringar sin lediga tid utomhus istället för att dricka öl på Coach and Horses. Jag missunnar dom inte. Hade TRE bord idag under 3 timmar, fruktansvärt segt och låtsades städa hela förmiddagen. Dock har Daniel Maile kommit och räddat mitt liv, en hyggig bög som gör dagarna mycket roligare. Vi hånar alla och är allmänt klumpiga båda två.

Tillbaka till helgen. I fredags skulle vi gå till Fire men som vanligt blev det ändrade planer och vi blev kvar på Carpenters tills alldeles förlänge. Det var iaf 50 års kalas och det bjöds på kareoke och tårta. Jag kom dit i fin form och genast började stammisarna prata om att de ville ha ett ABBA framträdande av Johanna och Sofia. Ikke sa vi. Sofia som börjar känna sig själv vid det här laget lovade att hon inte skulle stanna länge för hon visste minsann hur det kunde bli. Och mycket riktigt, ett antal Stella och någon jägerbomb innanför västen så stog vi med varsin mikrofon och galade till Dancing Queen. Jag kunde dock bara refrängen så stod mest och nynnade. Mycket varcket.

Efter jobbet i lördag följde jag med gullet Daniel på en liten pub runda. Blandannat besökte vi en Gay pub där jag kan lova att jag var enda tjejen och funderar fortfarande om dom ens hade tjejtoa. Sen drog vi till hans gamla pub, öppnade

en tab som sedan hans pojkvän fick komma och betala och så fick jag efter mycket om och men tag på Jannicke och Johanna som var så utomsig av oro (jag hade glömt mobilen hemma) att de hade ringt varenda Coach and horses i stan och hade tillochmed letat upp nummret till polisen. Gulliga dom är som bryr sig. (Jag vet dock att det som oroade dom mest var hur de skulle klara av sista hyran om jag inte skulle komma tillbaka) Jag drog iaf med mig bögarna till Evelyn Court, därifrån drog  vi och hämtade upp gänget på Nordic och drog till Heaven för att komma hem kl 7.00. Blev väckt kl 14..30 åt pizza och fick veta att jag bad Elin dra åt helvete  när hon försökte  väcka mig kl 12. I sömnen. Tror hon.

Söndagen utnyttjade vi till max. Efter att äntligen blivit av med Elin ,som skulle ut på äventyr, så tog vi varandra i hand och gock för att köpta några filmer. Kl 10 var det pang i säng och hade då varit halvvaken i 7 timmar. Tycker det är härligt att man verkligen tar vara på veckans ända lediga dag.

Antal döda möss: 7
Viktnedgång i kilo: 0
Vikt uppgång i kilo: Vill inte prata om det
Ekonomi: Var tvungen att räkna kopparmynt för att ha råd med en cola

Natten till lördag gjorde jag och Jannicke det bästa för att hålla oss vakna tills Bella skulle anlända genom att titta på 300. Det gick inte så bra så yrvaken sprang jag runt och letade efter en vilsen svensk och hittade henne tillslut utanför banken. Efter en stor kram så gick vi babblande iväg hem och rätt som det är utbrister Bella: "Vem är det där?" åt en blond tjej som ramlar in i mig. Lite smått irriterad över fulla tjejer så puttar jag på henne och ser några kända ansikten på en uteservering brevid. Så ramlande poletten ner och jag försvår att det är inte vilken full blondin som helst inte utan det är Lisa. Och med sig hade hon Stefan och Marcus. Har nog aldrig blivit så överaskad. Det var nästan lite läskigt. Eller så var det kontrollfreaket inne i mig som släppte lös och det här var ju inte riktigt vad jag planerat för.

Vi hade en mycket mysig helg med middagar på Hard Rock och lite sightseen. Bella och jag gick tillslut och kändis mingla på Madame Tussaou (jag och stavning) och mössen var inte framme på hela helgen. Tills igår. Massgraven i brandtrappan har växt och nu ligger där sammanlagt 4 familjemedlemar.

Jag och Jannicke ligger nere i en stor depression-grop och kravlar occh vet inte alls hur vi ska ta  oss därifrån. Vi har funderat på att ta till repet men eftersom vi är panka så tänkte vi att fönstret kanske är ett billigare alternativ. Boven tiill depressionen tror vi är pengar. Pengar är något som alla skulle må bättre av att det inte fanns. Mötte Jannicke på Carpenters efter jobbet och enades om att det skulle vara mycket bättre om solen försvann och det började regna så´kunde man gå hem och lägga sig utan dåligt samvete. Illa.

Som tur var har vi alltid lika glada och positiva Elin som nu ska upp bland Hollywood eliten och konkurerra ut Brittan. Jovisst, hon ska satsa allt på sång karriären och detta är något vi verkligen ser framemot.

Vill avsluta med att tacka mina hjärtan som kom på besök. Hade önskat att jag hunnit träffa er mer!

Större delen av Evelyn Court ligan har varit i en liten större svacka. Vissa av oss är på väg upp men själv är jag sjuk och trött. Den största faktorn till denna grupp nedgång är bristen på pengar. Att vi inte ens har råd att unna oss en shopping runda på Primark. Jag menar PRIMARK? Billigare än G-kås.

Elin har blivit seriemördare (vi är enormt stolta) och har dödat 3 möss med sina bara händer. Eller en stekpanna i alla fall. Vi har under denna mus perioden lärt oss mycket och här delar jag med mig av mina kunskaper.

Visste du att..
..om en gravid mus äter gift så blir bäbisarna imuna?
..om man inte slår ihjäl de små liven direkt när de fastnat i klisterfällan så biter de av sig fötterna och springer vidare?
..dom små liven är smarta krabater?

Nej nu ska jag hem och städa iordning lite innan Bella kommer i morgon!

Happy easter!

När vi trodde att musproblemet var ur vägen så hade dom rackarna fått ungar. Så nu är dom 3, minst.
Johanna är så rädd att hon inte vågar sova, Elin är mördarlysten och har redan börjat prova olika marinader som kan tänkas passa. Jannicke har en god själ och lät ett av de små liven smita under dörren. 
  Och själv funderar jag på om man ska döpa dom till något. Dom är ju en del av familjen nu kan man säga.

Igår gick vi på en svensk restaurang called Garlic and shots där de endast serverade vitlöksrätter, De hade även vitlöksöl, vitlöksshot och vitlöks dessert. Detta tyckte vi dock verkade lite allt för magstarkt och nöjde oss med en huvudrätt och varsin Stella.

Snart är det påsk  och då blir det besök på Everlyn Court.

Visdomständer tar kål på mej. Och är det inte dom så är det Ibumetinen som mattar av en.

I tisdags tog vi mod till oss och drog till Roadhouse vilket blev lite av ett fiasko. Folk går tydligen inte ut på tisdagar och så var det en ovärd baksmälla. Igår kom Herr Obama till stan och G20 spatserade förbi jobbet så fick sätta upp en skylt som löd:

Tydligen så har det hänt att det blivit mycket aggressivt med slagsmål och söderkastade fönster men i går var demonstranerna nog lite trötta. Inte så konstigt då de hade börjat slagits redan innan marshen hade avgått.

Musen är tillbaka i vårat hygieniska hem men eftersom musmannen verkade ha något annat för sig och inte behagade komma så tog Elin saken i egna händer och slog ihjäl han. Hoppas han inte har några vänner. Det är jobbigt att stå på en stol och laga mat.