misssufia

Det blev aldrig nagon korv-fest i sondags pagrund av brist pa energi. Jag och Johanna lamnade resten av familjen i Leyton, tog fel buss men kom efter 2 timmar antligen hem. Det blev en dod sondags kvall i soffan.

"Festen" blev iaf framflyttad till torsdagen sa nar jag anlande fran jobbet runt 9 sa fick jag sjalv steka pa nagra korvar med raksallad och rostad lok. Det var mumma. Pojkarna hade aven borjat mala om vaggen som fylle svinen i familjen forstort sa nu kasnke vi har en chans att fa tillbaka depositionen. Det skulle sitta fint till sommaren faktiskt.

Livet i London borjar dra mot sitt slut och nu har jag endast 4 dagar kvar att jobba. Dock dryga dagar. 11.30-11.30 varje dag utan tisdag da jag fick sluta 8. "ooooh". Men men.. slutet gott allting gott.

Idag har vi haft frukost i Hyde Park men sen forsvann solen sa jag gick hit ist. Sen ska jag hem och packa. Jovisst! Sofia har nu sagt Hej da till familjen och ska aka pa semster. Dock vet jag inte vart. Ska iaf folja med Daniel till hans hem stad och se vad det ar for liten hala. Kanske natt i stil men Kopparberg? You never know.

Jag aterkommer med uppdateringar om helgen nasta vecka nar jag antligen har gjort min sista dag! Woho.

Kladda som sveriges hejjarklack med tva sopsackar fulla med ol hoppar vi av pa fel station och far vandra till Murrays fest. Johanna tyckte inte hon var valkommen (undra varfor) men lyckades glida in tack vare Primarks gula brillor. Nu vantar vi pa natt atbart innan vi tar The walk of shame back to Marble Arch dar det stundar "korv fest". Jojjomen, mormor kom med denniskorv och normala korvbrod sa vi kan njuta av livet. Bilder fran Hatt-partyt kommer senare.

Min kropp strekar och jag tror den lagger av snart. Jag vet inte om det har att gora med dom dar vinflaskorna jag delade med Daniel igar eller att det tog 7 timmar emellan frukost och lunch idag. Slut pa energi ar det iallafall. Som mamma skulle saga: "Det ar sjalvforvallat".

Nu har jag tva heldagar var att jobba (11.30-11.30) sen blir det antligen en lugn fredag och en skon sovmorgon pa lordag. Forhoppningsvis har vi vadret pa varan sida (troligtvis inte) och kan ta tag i lite sightseen i Notting Hill efter att ha hoppat in och betalat sista hyran. Varan otroligt seriosa landlord har ju inget bankkonto dar vi kan betala in hyran sa vi ska ta ut 400 pund var i 20 lappar och aka till hans annu seriosare kontor med det i fickan. Mycket betrygande.

Pa lordag ar det Hatt party hos Australien och vi har en bra hatt idee men ingen idee vart vi skulle kunna finna 4 st vikinghjalmar. Vi m[ste nog komma pa en plan B.

Bekymmret med att frakta hem saker kvarstar utan nagra bra losningar men vi hoppas att "mormor" Elins mamma kommer med goda nyheter angaende den saken. Javisst, Murray ska traffa svarmor och han ar otroligt spand infor detta. Kanske ar Elin annu varre.

Mindre an 1 manad kvar i Brittania och mindre an tre veckor kvar inom restaurang branchen. Aldrig mer sager jag.

Efter en hård helg kom verkligheten ifatt en så sent som idag och tröttheten gör att jag  inte kommer på något finuligt att skirva. Så istället bjuder jag på lite bilder från Jannicke. (Kvinnan ärr så stolt över att hon äntligen har en kamera igen så hon tar kort var 5:e minut ungefär. Ibland oftare.) De mer eller mindre charmiga bilderna lämnar vi till fantasin.

Och till familjen Berghold som med spänning väntat på bildbevis av morden som begåtts i vårt hem kommer här en med mordapen och allt. Måste varna känsliga läsare  för stötande bild och kan säga att musen inte led så länge.

Torktumling, chokladshoppning och en filmkväll i soffan står på schemat. Over and out

Jag lever ett liv där jag räknar allt. Eller nästan allt. Jag räknar pengar jag inte har, jag räknar ner till löning, jag räknar ner timmar till rast när jag jobbar och när rasten är slut räknar jag timmar tills jag får gå hem. Och självklart räknar jag ner dagarna till helg. Jag älskar helgerna.

Vi har som sagt kommit in i en period då vi uppskattar klubbande väldigt mycket. Svänga de lurviga fredag och lördag varje vecka gärna utan att sova någonting emellan. I drog Daniel med oss på re-opening av The End (nu kallat The Den) något han glömde säga var att det var en Gayklubb trots att han lovat att nästa gång vi gick ut så skulle det bli en straight kväll. På lördagen splitrades familjen och kvar blev jag och Jannicke som ännu en gång Daniel under våra vingar. Dock hade karln glömt passet så efter en tur hem till hans place, en whiskey (blä) och taxi tur tillbaka till stan så var klockan så mycket att det ända vi kom in på var Fire. Då klockan redan var 4 så blev vi inte långvariga. Vi tog en taxi tillbaka till D, stannade på närmsta kiosk ch köpte bira som vi intog  till musik och dans fram till kl 9. Jannicke och Sofia tog en buss hem kl 13, köpte äcklig kebab, stängde ute solen och låtsades att det regnade och såg ca 5 filmer den dagen. Underbara söndag.

Pigg och allert vaknade man på den lediga måndagen och möttes av grått tråkigt London väder. Som vanligt när man tänkte ta tag i lite sevärdigheter.

Snart helg! Woha